Konstigt att jag går bara ner i vikt när
jag äter godis,chips och dricker cola typ
varje dag.
Men de är väl bra att slippa och tänka på vad man äter
Fast de är kanske inte så bra att va sockerberoende.
Jaja man lever bara en gång sägs de.
Har varit inne och övningskört med lärare i stan.
Nervös som fan men de gick hur bra som helst onödigt
att va så nervös i onödan:)
Theo & Nova va med Lena på stan medans jag körde.
Åkte inom Maxi innan vi körde hem köpte cykelbarnstol
till Nova så nu kan jag & kidsen ut och trampa.
ska snart börja förbereda middan
Ska ha 5 middas gäster i dag:)
Va och tittade på Marlenes lägenhet i går kväll
där kommer nog bli supermysigt när alla saker är
på plats.
Nova kräkte ner bilen när vi körde hem stackarn har
börjat bli åk sjuk.
Theo ska åka till Farmor & Farfar i kväll dom ska åka
till Powermeet tidigt i morgon.
Han har fått en cross av Farmor & Farfar så nu ska de köras.
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Funderar..
Nu är det 25 timmar kvar till dagen Michel blir 26 år gammal..
Mycket som snurrar i huvudet denna veckan.
Funderar mycket på döden. Funderar mycket på livsstil.
Funderar mycket på hur man lever.
Döden. Vem fan kom på denna jäkla sak? Hade man inte bara kunnat få leva alltid? Eller iallafall få överhuvudtaget LEVA ett liv innan man får det taget ifrån sig? Ibland blir jag arg och irriterad över att jag har det bra. Michel hann aldrig få uppleva det jag har fått uppleva - BARN! Tänk om han hade fått det som jag har det, två underbara barn som man älskar över allt annat. Den kärlek får han aldrig uppleva. Jag förstår fortfarande inte efter sju år vad som hände, varför det hände. Inget man pratar mycket om utan jag är en person som hellre skriver om det.. Prata om sådant som berör eller gör mig ledsen är inget jag gör självmant..
För några veckor sen drömde jag en dröm. Michel var i livet och vi bråkade och höll på som vanligt. Samtidigt som jag drömde och jag och Michel lekte, bråkade och pratade om allt möjligt tänkte jag samtidigt i drömmen: "men.. hur kan detta fungera, han finns väl inte längre?" Men ändå kunde jag prata med honom. Idag känns det både skönt och jävligt jobbigt.. Jag skulle ge vad som helst för att uppleva detta i verkligheten. Vad som helst.. Kanske därför man är öppen för medier?
Inte nog med att jag har förlorat min bror. Mina syskon förlorade också sitt syskon. Mina föräldrar förlorade sitt B-A-R-N! Tänk så hade det hänt, att förlora ett barn? Hur mina föräldrar ens har överlevt och varit så bra föräldrar som dom fortfarande är, är för mig ofattbart. Hur kan man leva vidare så och fortfarande ta hand om oss som finns kvar så bra? Start. Mycket starkt!
26 år. Det är inte mycket tid. Inte ens en fjärdedel av livet. Och vad är då 19 år? Inte ens en femtedel av livet.. Usch. Jag vill bara kräkas över allt som har med religion och göra. Har varit i kyrkan ett par gånger nu efter detta hände. Alltid en förklaring med döden: "Gud hade ett annat syfte" Gud hit & Gud dit... Jag är ateist. TOTAL ateist. Kan tom. minnas att jag har suttit på ett dop och nästan blivit arg för det jag känner prästerna predikar om ibland är ren och skär skitsnack. Men är man kanske alldeles för realistisk? Religion innebär trots allt HOPP. Hopp är en sak man kan överleva mycket på. Och dom är kanske just bra på det - HOPP? Inte vet jag men en sak är säker, allt jag gör är för de jag älskar, för Michel som får leva sitt liv igeonom mig och igenom hans andra syskon.
Inte slutar funderingarna här. Jag vet hur dåligt jag har mått över detta, men hur är det om man som liten utsätts för något så här tragiskt? Jag tänker på Theo.. Jag blir extremt ledsen när jag tänker på hur han ska växa upp och samtidigt växa upp utan sin riktiga pappa. Tänk er den känslan. Fy fan. Han måste ju undra - Varför dog han? Hur dog han? Vem var han? Jag vet att under hela hans uppväxt kommer han få berättat för sig hur underbar Krisse var, att han älskade Theo över allt annat, att han skulle göra allt för honom. Men trots allt är det inte Theos egna känslor och tankar som får växa fram. Han pappa är död. Han får inte leva med honom. Han får aldrig lära känna honom för den han var. Men vi får göra vårt bästa för att han ska få veta och känna att det var en pappa utan råge. Jag lider med Theo. Mycket mer än vad någon kan tro. Jag hann lära känna min bror, veta vem han var. Jag fick 19 år med min bror, Theo fick 3 år med sin far.. Kan någon förklara varför världen är så här?
Och självklart tar detta mina tankar till Kristoffer och Ketty. Vi har redan förlorat en bror, ett far och nu ett barn. Den känslan? Hur är den? Hade jag själv råkat ut för detta hade jag troligen burit på en ilska som jag aldrig hade kunnat bli av med. Mitt hjärta slår för Kim också. Hur förklarar man att ett barn mister livet? Vad är meningen med det förutaom att det skadar både föräldrar och anhöriga, ett barn som inte ens fick en liten chans att testa på vad livet hade att ge.
Mina tankar finns hos er, mina tankar finns hos alla som på ett onaturligt sätt förlorar någon i eran närhet. Jag vet att även en kompis kan vara så nära att man käner otrolig sorg trots att man kanske inte ens är släkt.
Med detta sagt vill jag tacka ALLA som stöttar oss som råkat ut för dessa otroligt otänkbara saker. UTAN er hade INGEN av oss överlevt. Det är det som gör att man orkar fortsätta, det är det som gör att man kan ta sig upp ur djupet och fortsätta leva livet, både för sig själv och för sina nära och kära. NI är dom riktiga hjältarna - TÄNK på det och tro inte att det är någon som är självklart! NI ÄR och FÖRBLIR hjältar för mig. Tack.
Nu fäller jag en tår för min bror. Samtidigt säger jag grattis. GRATTIS Michel på din 26 års dag.. Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Du ger mig styrkan till att vara den jag är idag. Men mitt hjärta är inte riktigt helt.
Jag skrev i början att jag också funderar på hur man levet. Ibland tillåter man sig själv att blir arg, irriterad och förbannad trots att detta egentligen inte leder till något bra överhuvudtaget. Man borde se över sig själv ibland och tänka: "Vad fan håller jag på med?" Jag tror det är bra man ransakar sig själv ibland och funderar på hur man ska göra för att man ska istället var glad och positiv och samtidigt få med andra i sin glädje för livet? Jag försöker. Men det är inte alltid lätt och det är inte heller meningen. Meningen är att man ska försöka komma på HUR. Har man väl hela lösningen sen är livet ett paradis.
Vill bara som avslutning försöka få alla som inte tycker livet är värt allt leva - Inse att livet bara är kort, livet är det som gör hela poängen med din livstid, både det svåra och det underbara. Ibland är livet jävligt förbannat svårt, men tänk efter - Vill de som inte finns i livet att du ska gräva ner dig och fortsätta vara deprimerad och sörja hela tiden? NEJ! Ställ dig upp - KÄMPA! Det kommer vara jobbigt, du kommer vilja ge upp men FORTSÄTT kämpa. Du kommer att lyckas och då kommer de le ner tillbaks till dig och du kommer känna att någon osynligt hjälper dig på traven, klappar dig på axeln och säger: "Tack."
Lev livet.
Mycket som snurrar i huvudet denna veckan.
Funderar mycket på döden. Funderar mycket på livsstil.
Funderar mycket på hur man lever.
Döden. Vem fan kom på denna jäkla sak? Hade man inte bara kunnat få leva alltid? Eller iallafall få överhuvudtaget LEVA ett liv innan man får det taget ifrån sig? Ibland blir jag arg och irriterad över att jag har det bra. Michel hann aldrig få uppleva det jag har fått uppleva - BARN! Tänk om han hade fått det som jag har det, två underbara barn som man älskar över allt annat. Den kärlek får han aldrig uppleva. Jag förstår fortfarande inte efter sju år vad som hände, varför det hände. Inget man pratar mycket om utan jag är en person som hellre skriver om det.. Prata om sådant som berör eller gör mig ledsen är inget jag gör självmant..
För några veckor sen drömde jag en dröm. Michel var i livet och vi bråkade och höll på som vanligt. Samtidigt som jag drömde och jag och Michel lekte, bråkade och pratade om allt möjligt tänkte jag samtidigt i drömmen: "men.. hur kan detta fungera, han finns väl inte längre?" Men ändå kunde jag prata med honom. Idag känns det både skönt och jävligt jobbigt.. Jag skulle ge vad som helst för att uppleva detta i verkligheten. Vad som helst.. Kanske därför man är öppen för medier?
Inte nog med att jag har förlorat min bror. Mina syskon förlorade också sitt syskon. Mina föräldrar förlorade sitt B-A-R-N! Tänk så hade det hänt, att förlora ett barn? Hur mina föräldrar ens har överlevt och varit så bra föräldrar som dom fortfarande är, är för mig ofattbart. Hur kan man leva vidare så och fortfarande ta hand om oss som finns kvar så bra? Start. Mycket starkt!
26 år. Det är inte mycket tid. Inte ens en fjärdedel av livet. Och vad är då 19 år? Inte ens en femtedel av livet.. Usch. Jag vill bara kräkas över allt som har med religion och göra. Har varit i kyrkan ett par gånger nu efter detta hände. Alltid en förklaring med döden: "Gud hade ett annat syfte" Gud hit & Gud dit... Jag är ateist. TOTAL ateist. Kan tom. minnas att jag har suttit på ett dop och nästan blivit arg för det jag känner prästerna predikar om ibland är ren och skär skitsnack. Men är man kanske alldeles för realistisk? Religion innebär trots allt HOPP. Hopp är en sak man kan överleva mycket på. Och dom är kanske just bra på det - HOPP? Inte vet jag men en sak är säker, allt jag gör är för de jag älskar, för Michel som får leva sitt liv igeonom mig och igenom hans andra syskon.
Inte slutar funderingarna här. Jag vet hur dåligt jag har mått över detta, men hur är det om man som liten utsätts för något så här tragiskt? Jag tänker på Theo.. Jag blir extremt ledsen när jag tänker på hur han ska växa upp och samtidigt växa upp utan sin riktiga pappa. Tänk er den känslan. Fy fan. Han måste ju undra - Varför dog han? Hur dog han? Vem var han? Jag vet att under hela hans uppväxt kommer han få berättat för sig hur underbar Krisse var, att han älskade Theo över allt annat, att han skulle göra allt för honom. Men trots allt är det inte Theos egna känslor och tankar som får växa fram. Han pappa är död. Han får inte leva med honom. Han får aldrig lära känna honom för den han var. Men vi får göra vårt bästa för att han ska få veta och känna att det var en pappa utan råge. Jag lider med Theo. Mycket mer än vad någon kan tro. Jag hann lära känna min bror, veta vem han var. Jag fick 19 år med min bror, Theo fick 3 år med sin far.. Kan någon förklara varför världen är så här?
Och självklart tar detta mina tankar till Kristoffer och Ketty. Vi har redan förlorat en bror, ett far och nu ett barn. Den känslan? Hur är den? Hade jag själv råkat ut för detta hade jag troligen burit på en ilska som jag aldrig hade kunnat bli av med. Mitt hjärta slår för Kim också. Hur förklarar man att ett barn mister livet? Vad är meningen med det förutaom att det skadar både föräldrar och anhöriga, ett barn som inte ens fick en liten chans att testa på vad livet hade att ge.
Mina tankar finns hos er, mina tankar finns hos alla som på ett onaturligt sätt förlorar någon i eran närhet. Jag vet att även en kompis kan vara så nära att man käner otrolig sorg trots att man kanske inte ens är släkt.
Med detta sagt vill jag tacka ALLA som stöttar oss som råkat ut för dessa otroligt otänkbara saker. UTAN er hade INGEN av oss överlevt. Det är det som gör att man orkar fortsätta, det är det som gör att man kan ta sig upp ur djupet och fortsätta leva livet, både för sig själv och för sina nära och kära. NI är dom riktiga hjältarna - TÄNK på det och tro inte att det är någon som är självklart! NI ÄR och FÖRBLIR hjältar för mig. Tack.
Nu fäller jag en tår för min bror. Samtidigt säger jag grattis. GRATTIS Michel på din 26 års dag.. Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Du ger mig styrkan till att vara den jag är idag. Men mitt hjärta är inte riktigt helt.
Jag skrev i början att jag också funderar på hur man levet. Ibland tillåter man sig själv att blir arg, irriterad och förbannad trots att detta egentligen inte leder till något bra överhuvudtaget. Man borde se över sig själv ibland och tänka: "Vad fan håller jag på med?" Jag tror det är bra man ransakar sig själv ibland och funderar på hur man ska göra för att man ska istället var glad och positiv och samtidigt få med andra i sin glädje för livet? Jag försöker. Men det är inte alltid lätt och det är inte heller meningen. Meningen är att man ska försöka komma på HUR. Har man väl hela lösningen sen är livet ett paradis.
Vill bara som avslutning försöka få alla som inte tycker livet är värt allt leva - Inse att livet bara är kort, livet är det som gör hela poängen med din livstid, både det svåra och det underbara. Ibland är livet jävligt förbannat svårt, men tänk efter - Vill de som inte finns i livet att du ska gräva ner dig och fortsätta vara deprimerad och sörja hela tiden? NEJ! Ställ dig upp - KÄMPA! Det kommer vara jobbigt, du kommer vilja ge upp men FORTSÄTT kämpa. Du kommer att lyckas och då kommer de le ner tillbaks till dig och du kommer känna att någon osynligt hjälper dig på traven, klappar dig på axeln och säger: "Tack."
Lev livet.
tisdag 25 maj 2010
????
Vad ska man göra i dag då är rastlös.
Ska i allafall hämta Theos på dagis sen
plugga terori när Nova sover middag.
Undrar när vi ska få riktigt sommarväder
så ungarna kan va ute och bada har köpt en
lite pool till Nova:)
Hon kan ju inte bada i den stora hehe har ju
2 vattendjur som älskar att bada.
Nu börjar de närma sig Theos födelsedag och på
söndag blir de barnkalas på Andys.
De är alltid en som saknas och så kommer de
alltid att vara.
Men jag är säker på att Krisse är med Theo Varje dag.
Får ångest när jag tänker på de.
De va väl ändå inte så här de skulle få bli.?
Ska i allafall hämta Theos på dagis sen
plugga terori när Nova sover middag.
Undrar när vi ska få riktigt sommarväder
så ungarna kan va ute och bada har köpt en
lite pool till Nova:)
Hon kan ju inte bada i den stora hehe har ju
2 vattendjur som älskar att bada.
Nu börjar de närma sig Theos födelsedag och på
söndag blir de barnkalas på Andys.
De är alltid en som saknas och så kommer de
alltid att vara.
Men jag är säker på att Krisse är med Theo Varje dag.
Får ångest när jag tänker på de.
De va väl ändå inte så här de skulle få bli.?
måndag 24 maj 2010
Tråk väder
Hade tänkt att vi skulle varit ute i dag
men icke för vädret är en aning ostabilt så
vi får väl va inne om de inte klarnar upp och blir sol.
Nova röjer på sitt rum och jag tänkta dammsuga
kex smulor över allt efter Nova som tuggat kex:)
Igår latade jag & Nova oss på soffan Marcus va
duktig och klippte gräset och röjde där ute.
Har precis fått tillbaka våran bil efter den har varit
på lagning, igår när jag skulle övningsköra så gick
jävlar i en fjäder av så de är bara att lämna den igen.
Ja lite otur ska väl alla ha i bland.
Sånt som händer:)
Nu ska jag försöka få i Nova frukost inte de lättaste
Hon matvägrar, de har hon gjort i 2 veckor om inte mera.
Nu tittar solen fram lite:)
men icke för vädret är en aning ostabilt så
vi får väl va inne om de inte klarnar upp och blir sol.
Nova röjer på sitt rum och jag tänkta dammsuga
kex smulor över allt efter Nova som tuggat kex:)
Igår latade jag & Nova oss på soffan Marcus va
duktig och klippte gräset och röjde där ute.
Har precis fått tillbaka våran bil efter den har varit
på lagning, igår när jag skulle övningsköra så gick
jävlar i en fjäder av så de är bara att lämna den igen.
Ja lite otur ska väl alla ha i bland.
Sånt som händer:)
Nu ska jag försöka få i Nova frukost inte de lättaste
Hon matvägrar, de har hon gjort i 2 veckor om inte mera.
Nu tittar solen fram lite:)
söndag 23 maj 2010
Tosselilla
Fy fan vad där va folk men fick stå i jätte lång
kö till varenda karusell drygt.
Så ungarna åkte 2 karuseller sen gav vi upp och
gick till badlandet i stället där vi blev kvar
tills de va dags att åka hem:)
Theo och Rasmus badade tills dom va blåa om läpparna.
Men vi hade en mysig dag Jag Kjell-Arne och kidsen.
Kidsen va glada och nöjda när vi åkte hem.
Får åka dit en annan helg när de inte är så mkt folk
nu va de ju bara för att kommunal hade hyrt de så
alla som är medlemmar fick typ ta med hur många man ville=)
Sen när vi va hemma blev de grilling med Familjen Olsson/Färm
Mkt trevligt alla barnen lekte så dom deckade här en efter en:)
Oskar & Robin blev bästa polare hehe.
Marcus gick upp med barnen i dag så jag fick sova tills 10.20
hur skönt som helst.
Nej nu ska jag klä Theo Han ska med Farmor & Farfar på dop.
kö till varenda karusell drygt.
Så ungarna åkte 2 karuseller sen gav vi upp och
gick till badlandet i stället där vi blev kvar
tills de va dags att åka hem:)
Theo och Rasmus badade tills dom va blåa om läpparna.
Men vi hade en mysig dag Jag Kjell-Arne och kidsen.
Kidsen va glada och nöjda när vi åkte hem.
Får åka dit en annan helg när de inte är så mkt folk
nu va de ju bara för att kommunal hade hyrt de så
alla som är medlemmar fick typ ta med hur många man ville=)
Sen när vi va hemma blev de grilling med Familjen Olsson/Färm
Mkt trevligt alla barnen lekte så dom deckade här en efter en:)
Oskar & Robin blev bästa polare hehe.
Marcus gick upp med barnen i dag så jag fick sova tills 10.20
hur skönt som helst.
Nej nu ska jag klä Theo Han ska med Farmor & Farfar på dop.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
