Funderar..

Nu är det 25 timmar kvar till dagen Michel blir 26 år gammal..
Mycket som snurrar i huvudet denna veckan.

Funderar mycket på döden. Funderar mycket på livsstil.
Funderar mycket på hur man lever.

Döden. Vem fan kom på denna jäkla sak? Hade man inte bara kunnat få leva alltid? Eller iallafall få överhuvudtaget LEVA ett liv innan man får det taget ifrån sig? Ibland blir jag arg och irriterad över att jag har det bra. Michel hann aldrig få uppleva det jag har fått uppleva - BARN! Tänk om han hade fått det som jag har det, två underbara barn som man älskar över allt annat. Den kärlek får han aldrig uppleva. Jag förstår fortfarande inte efter sju år vad som hände, varför det hände. Inget man pratar mycket om utan jag är en person som hellre skriver om det.. Prata om sådant som berör eller gör mig ledsen är inget jag gör självmant..

För några veckor sen drömde jag en dröm. Michel var i livet och vi bråkade och höll på som vanligt. Samtidigt som jag drömde och jag och Michel lekte, bråkade och pratade om allt möjligt tänkte jag samtidigt i drömmen: "men.. hur kan detta fungera, han finns väl inte längre?" Men ändå kunde jag prata med honom. Idag känns det både skönt och jävligt jobbigt.. Jag skulle ge vad som helst för att uppleva detta i verkligheten. Vad som helst.. Kanske därför man är öppen för medier?

Inte nog med att jag har förlorat min bror. Mina syskon förlorade också sitt syskon. Mina föräldrar förlorade sitt B-A-R-N! Tänk så hade det hänt, att förlora ett barn? Hur mina föräldrar ens har överlevt och varit så bra föräldrar som dom fortfarande är, är för mig ofattbart. Hur kan man leva vidare så och fortfarande ta hand om oss som finns kvar så bra? Start. Mycket starkt!

26 år. Det är inte mycket tid. Inte ens en fjärdedel av livet. Och vad är då 19 år? Inte ens en femtedel av livet.. Usch. Jag vill bara kräkas över allt som har med religion och göra. Har varit i kyrkan ett par gånger nu efter detta hände. Alltid en förklaring med döden: "Gud hade ett annat syfte" Gud hit & Gud dit... Jag är ateist. TOTAL ateist. Kan tom. minnas att jag har suttit på ett dop och nästan blivit arg för det jag känner prästerna predikar om ibland är ren och skär skitsnack. Men är man kanske alldeles för realistisk? Religion innebär trots allt HOPP. Hopp är en sak man kan överleva mycket på. Och dom är kanske just bra på det - HOPP? Inte vet jag men en sak är säker, allt jag gör är för de jag älskar, för Michel som får leva sitt liv igeonom mig och igenom hans andra syskon.

Inte slutar funderingarna här. Jag vet hur dåligt jag har mått över detta, men hur är det om man som liten utsätts för något så här tragiskt? Jag tänker på Theo.. Jag blir extremt ledsen när jag tänker på hur han ska växa upp och samtidigt växa upp utan sin riktiga pappa. Tänk er den känslan. Fy fan. Han måste ju undra - Varför dog han? Hur dog han? Vem var han? Jag vet att under hela hans uppväxt kommer han få berättat för sig hur underbar Krisse var, att han älskade Theo över allt annat, att han skulle göra allt för honom. Men trots allt är det inte Theos egna känslor och tankar som får växa fram. Han pappa är död. Han får inte leva med honom. Han får aldrig lära känna honom för den han var. Men vi får göra vårt bästa för att han ska få veta och känna att det var en pappa utan råge. Jag lider med Theo. Mycket mer än vad någon kan tro. Jag hann lära känna min bror, veta vem han var. Jag fick 19 år med min bror, Theo fick 3 år med sin far.. Kan någon förklara varför världen är så här?

Och självklart tar detta mina tankar till Kristoffer och Ketty. Vi har redan förlorat en bror, ett far och nu ett barn. Den känslan? Hur är den? Hade jag själv råkat ut för detta hade jag troligen burit på en ilska som jag aldrig hade kunnat bli av med. Mitt hjärta slår för Kim också. Hur förklarar man att ett barn mister livet? Vad är meningen med det förutaom att det skadar både föräldrar och anhöriga, ett barn som inte ens fick en liten chans att testa på vad livet hade att ge.
Mina tankar finns hos er, mina tankar finns hos alla som på ett onaturligt sätt förlorar någon i eran närhet. Jag vet att även en kompis kan vara så nära att man käner otrolig sorg trots att man kanske inte ens är släkt.

Med detta sagt vill jag tacka ALLA som stöttar oss som råkat ut för dessa otroligt otänkbara saker. UTAN er hade INGEN av oss överlevt. Det är det som gör att man orkar fortsätta, det är det som gör att man kan ta sig upp ur djupet och fortsätta leva livet, både för sig själv och för sina nära och kära. NI är dom riktiga hjältarna - TÄNK på det och tro inte att det är någon som är självklart! NI ÄR och FÖRBLIR hjältar för mig. Tack.

Nu fäller jag en tår för min bror. Samtidigt säger jag grattis. GRATTIS Michel på din 26 års dag.. Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Du ger mig styrkan till att vara den jag är idag. Men mitt hjärta är inte riktigt helt.

Jag skrev i början att jag också funderar på hur man levet. Ibland tillåter man sig själv att blir arg, irriterad och förbannad trots att detta egentligen inte leder till något bra överhuvudtaget. Man borde se över sig själv ibland och tänka: "Vad fan håller jag på med?" Jag tror det är bra man ransakar sig själv ibland och funderar på hur man ska göra för att man ska istället var glad och positiv och samtidigt få med andra i sin glädje för livet? Jag försöker. Men det är inte alltid lätt och det är inte heller meningen. Meningen är att man ska försöka komma på HUR. Har man väl hela lösningen sen är livet ett paradis.

Vill bara som avslutning försöka få alla som inte tycker livet är värt allt leva - Inse att livet bara är kort, livet är det som gör hela poängen med din livstid, både det svåra och det underbara. Ibland är livet jävligt förbannat svårt, men tänk efter - Vill de som inte finns i livet att du ska gräva ner dig och fortsätta vara deprimerad och sörja hela tiden? NEJ! Ställ dig upp - KÄMPA! Det kommer vara jobbigt, du kommer vilja ge upp men FORTSÄTT kämpa. Du kommer att lyckas och då kommer de le ner tillbaks till dig och du kommer känna att någon osynligt hjälper dig på traven, klappar dig på axeln och säger: "Tack."


Lev livet.