Novas första film

Då sitter man här mitt i natten och har precis fått ihop en liten film..
Det väcker många minnen om hur det var när Nova föddes, kan ta en lång historia och försöka göra den kort:

Marilene och jag skulle till IKEA, men Marilene hade sammadragning som inte ville släppa. Efter 3 timmar börjar vi undra om det är något fel då magen fortfarande inte helt släpper utan är stenhård. Vi åker in till akuten, upp på förlossningen, gör ultraljud där dom inte ser något jättekonstigt förutom något dom tror är en gammal moderkaka.
Vi får ett rum och ska stanna för observation. Efter 3 timmar tror jag ska vi nästan åka hem, dock innan går Marilene på toaletten.... Då plötsligt skriker hon på mig och säger "det blöder". Jag ser hur rädd hon blir och självklart jag oxå (hemskt) Vi trycker på larmet och in kommer en undersköterska som frågar vad som hänt och mycket snabbt trycker på larmet en gång till.
Vi leder Marilene bort till sängen och läkaren kommer. Det tog inte fem röda innan läkaren också trycker på larmet och in kommer en massa massa folk... Dom ger Marilene en spruta, fäller upp stöden på sängen och rullar iväg med henne - "Du kan vänta här!"

Då fattade jag INGENTING, vadå vänta? vad är det som händer? Hela kroppen är i oro.. "Det kommer gå bra", var det någon som sa.. Vadå gå bra, vi skulle ju nästan precis sticka hem och nu är Marilene under kniven, så va fan kommer gå bra? Jag kunde inte stå still och den kvarten det tog att snitta upp Marilene och ta ut Nova kändes som en hel evighet.. Bara varit så rädd en gång i mitt liv innan - Lycka - Denna gången gick det bra.

Efter en kvart kom en sjuksköterska och hämtade mig och sa att jag skulle få träffa mitt barn - MITT barn! Nova LEVER! Jag frågade hur det var med Marilene - "Hon är på uppvak men det tar ett tag innan hon vaknar" - Lycka igen - Jag har blivit pappa och både Nova & Marilene lever.

Fick höra efteråt att om vi hade varit hemma när Marilenes moderkaka lossnade (som vi också fick veta sen) hade Nova nästan till 100 % inte överlevt och Marilene hade kunnat dö av blodförlust. Det är inte något man hade velat tänka på.. Tack för att det finns sjukvård!

Åter till vad som hände...
...Jag fick komma in till förberedelserummet till operationssalen Marilene hade varit på och träffa min dotter, Nova. Hon gnydde lite och andades då helt själv. Hon vägde 1180 gram och verkade må bra för stunden, dom kopplade upp henne på övervakningen och berättade att det brukar vara så att dom klarar sig en stund utan syre och utan hjälp men att dom när dom är vecka 28 snabbt blir trötta och behöver hjälp.
Senare den natten hade de fått söva henne och sätta respirator..
Dagarna efter var man helt förvirrad och extremt orolig för vad som kunde hända.

De berättade att nu tar man timme för timme och hoppas att allt kommer gå bra. I tre dygn hade hon respiratorn inkopplad men blev bättre och bättre så snart fick hon en C-PAP - En maskin som hjälpte henne att andas, men också lät henne ta egna andetag.

Liten. Mycket liten. Nu matades hon med några milliliter varannan timme. Usch. Liten.

Nova fick lite olika komplikationer under första tiden på sjukhuset - lågt blodtryck & diverse.. Mycket olika medeciner och jag tror att hon fick blod 6 gånger första tiden..

Kan inte beskriva hur det kändes när hon började röra sig själv, låta sina konstiga knorrljud och när läkaren säger att det här kommer gå bra! Nova var efter ett par veckor inte längre i kriszoonen. HUR skönt som helst.

Nej nu får jag pausa här för hjärnan grötar ihop, inte säkert någon har orkat läsa det heller : )


Men tack alla för all hjälp vi fått och tack för alla besök - ALLA har hjälpt oss på bästa sätt!!

Och jag känner att jag är lycklig, jag fick behålla Nova och jag fick behålla Marilene - och kristen är jag inte men jag tror Michel såg till att det gick bra. Och extremt tacksam att Theo fortfarande har en mamma. Vem vet vad som hade hänt om vi inte råkat vara på sjukhuset och varit på IKEA istället..? usch..

Vi kan nästan inte bli mycket starkare än vad vi blivit av detta!



Marilene - Jag älskar dig, Theo & Nova av hela mitt hjärta!